Present

Bloggvärlden är fantastisk!

Tack snälla Soffy för presenten till Lilla L. Heffaklumpen (som absolut kan räknas som elefant) vakar nu över henne när hon sover.

sömn och fotobok

I natt sov lilla L mellan 22 och 04. Det är alltså 6 timmar!!

Hur skönt som helst att få sova så länge sammanhängande. Jag kan inte påstå att jag var piggare än vanligt när vi vaknade ordentligt vid 06 men i alla fall :)

Problemet med att hon sover i 6 timmar är att hon inte ammar på 6 timmar vilket innebär mjölkbad i sängen ;)

Nu ska vi gå till ICA och hämta upp paket. Bland annat en fotobok från Fuji. Vi hittade ett gratiserbjudande så jag och D beställde en var. Gratis är gott! Men jag måste säga att vi blev väldigt besvikna på kvaliteten på fotona. Vi beställde en där bilderna är tryckta på sidor. Alla färger med rött i har blivit VÄLDIGT röda. Ser ut som att alla har läppstift och är man det minsta röd runt näsan ser det ut som man har influensa :(

uppdaterat:

Den fotobok vi hämtade ut nu hade jättefina färger. Denna gång hade vi valt att boken skulle ha fotopapper istället.

Lördagen

I lördags var det hälso-mässa i stan som vi stegade iväg till. Vi tog sjalen och en ryggsäck med blöjor och annat.

Det var en bra mässa. Jag fick friskis och svettis schema, visitkort från en tjej som kunde hänvisa mig vidare till en ashtanga-lärare och så pratade jag med en kvinna vid Friluftsfrämjandets monter om barnvagnspromenader och deras barnaktiviteter.

På eftermiddagen kom “den andra magen” med bäbis och pappan. Det var jätteroligt att få träffa deras dubbelt så gamla bäbis W. Vi åt lunch och båda barnen sov hela tiden! Sen gick vi på solskenspromenad och när vi kom hem fikade vi deras medhavda underbart goda kaka. Bäbisarna gjorde det bäbisar gör och på kvällen lagade D hel kyckling i ugn men vitlök och klyftpotatis till. Det var mycket gott. En väldigt trevlig dag helt enkelt.

Vårt vardagsrum i lördags kväll

Söndag

Igår besökte lilla L morfar för första gången. Ja, de har ju träffats förut men det var första gången hon var hemma hos honom. De verkar komma bra överens tycker jag. De kollade på teve och dansade tillsammans.

Hennes justa morfar har öppnat ett sparande till henne och från banken fick hon även fina presenter. En Sötnos-body, en mössa och strumpor från Lundmyr of Sweden. De är i storlek 80 så det tar ett tag innan hon får testa dem men de var väldigt fina.

Efter besök hos morfar hälsade vi på vännerna M&M och hunden C. Det var första gången de fick stifta bekantskap med varandra.

Vi kom hem först vid 19 och vi var så trötta! D lagade Janssons frestelse och vi duschade medan den stod i ugnen. Sen blev det middag framför en halv film och i säng vid 21.

Nu blir det blöjbyte, matning och en promenad. Solen skiner!

Djurljud

Vi har väldigt roligt åt att lilla L ofta låter som en häst. Hon liksom gnäggar ibland. Då brukar jag sjunga - Vad du är söt min kära lilla ponny..."

Ibland bräker hon som ett får istället.

Och nu sover hon och spinner som en katt!

Det går riktigt bra att bära Lilla L i sjalen. Hon somnar ganska snart och både jag och D har lyckats få till knytningarna ganska bra och snabbt de senaste gångerna.

I förrgår gick vi promenad i skogen då jag hade henne i sjalen. Perfekt. Där kommer man ju inte in med barnvagn. Så mycket smidigare när man bara ska ut och gå och inte behöver ha med sig något.

Igår var vi till BVC och vägde Lilla L. Egentligen hade vi tid i dag men vår sköterska var sjuk så vi kunde komma och väga henne själva på vågen i väntrummet. En annan kvinna där skrev in i journalen. L går upp som hon ska. Nästan rakt uppåt går strecket i journalen. Tror jag det, så mycket som hon äter! Och det syns också tycker jag. Hon har fått mycket tjockare kinder nu. Sedan storhandlade vi och hela tiden sov hon i sjalen på D’s mage.

Vi har en trikåtsjal, en Moby Wrap. På deras sida finns bra instruktioner också. Annars kan man kolla på Sjalbarn för instruktioner på svenska och för andra sorters sjalar.

Idag kommer min syster och hälsar på oss på eftermiddagen. Det ska bli kul! Idag har D börjat jobba heltid igen. Det är inte kul :(

Ännu fler bröllopsbilder

Jag har äntligen redigerat klart bilderna från augustibröllopet vi var på. Här bjuder jag på några till:

matmatMATmat

Igår var en jobbig dag. Lilla L ville äta precis hela dagen. Jag har vant mig vid att hon äter ganska lite men ofta men igår var det galet mycket! Jag blev så trött, så trött!!

Gäsp!

Dessutom hade jag, trots en rätt bra natt, vaknat väldigt trött. Hittills har jag för det mesta bara tagit det lugnt och myst med Lilla L när hon ammat men igår blev jag så uttråkad av att vara så låst att jag tillslut började kolla på “I want to work for Diddy” på tv6 Play. Då har det gått långt!

Inte mycket att göra, bara ta en dag i sänder. (Jag kanske ska lära mig att amma i sjalen?)

På eftermiddagen var vi på banken och öppnade ett konto till lilltjejen och förde över det fondsparande vi öppnade när hon bara vara ett yngel, till henne. Mycket förståndigt och ansvarfullt va?

På kvällen var vi alla så trötta att vi efter middagen bara dunsade ner i soffan med banana split och filmen Chocholat. Jag ammar och sen ligger hon på D’s mage där mellan. Mysigt. Men vi orkade bara 45 min innan vi gick och lade oss vid 20-tiden.

Spädbarnslivet är härligt, nästan jämt.

It takes a village to raise a child

I söndags var min kära vän Ia här och hälsade på oss och lilla Lovis för första gången. Ia har följt graviditeten med spänning och väl här fångade lillskruttan hennes hjärta.

Jag är så otroligt imponerad av alla ensamstående spädbarnsföräldrar. Hur orkar man? Ja, det är klart att man gör. Man orkar när man måste. Fast vad jobbigt! Här hemma delar vi på arbetet. Jag ammar och D gör resten. Inte särsilt fördelaktig arbetsfördelning för D som står för matlagning, städning, tvätt och disk. På fredag börjar han jobba heltid igen och kommer alltså inte hem och lagar lunch till mig. Tråkigt för oss båda.

I söndags kväll efter middagen när Ia fortfarande var här kaskadkräktes lilla L för första gången. Hela jag, halva hon och lite av soffan fick sin beskärda del. D tog lilla L och byte kläder, blöja och jobbade på att få igång hennes mage som var uppblåst. Jag sköljde våra kläder så att att de inte skulle surna innan tvätten nästa vecka och Ia tog hand om disken. Det kändes verkligens om att vi behövde vara 3 stycken för att kunna ta tag i allt.

I sjalen

Vi vänjer Lilla L vid att bli buren i sjal. Det ser ut att gå ganska bra va?

Ömhetstårar

Lilla L ligger i min famn och har somnat vid bröstet. Jag ska egentligen äta frukost men kan inte riktigt slita mig från henne. Jag ser hur ögonlocken rör sig och funderar på vad hon kan tänkas drömma om. Så darrar hon lite. Hon rycker till och vaknar med ett skrik. En mardröm? Så tittar hon upp på mig och möter min blick. Hon slappnar av i kroppen och somnar om.

Mamman gråter ömhetstårar. För tusende gången dessa 12 dagar hon har funnits. Mamman försöker förstå att bara en blick från henne kan få denna lilla varelse att bli lugn och trygg. Att hon är livsviktig!

Vår lilla kyckling. Farmor har stickat dessa kläder på 70-talet. De är så otroligt fina. Tänk att göra så småsmå flätor!

Första badet

Lilla L verkade tycka att det var helt okey att bada. Lite fundersam var hon kanske men det var inga skrik eller obehagsminer.

Härlig helg

I lördags fick vi besök av R och S. Det var väldigt kul och Lovis charmade till och med lite barn-rädde R. De hade med sig prinsesstårta att fika på och köttfärsbiffar till de trötta föräldrarna. Så bra! Trots att hon redan fått en supersöt body fick lilltjejen en klocka från Italien där paret var när de fick Lovis-är-född-smset.

I söndags kom kusinerna på besök och de snälla föräldrarna hade med sig pastasallad som vi alla åt till lunch. Det var jättetrevligt. Lillsnuttan fick en jätteläcker regnbågsbody och vi fick en fyll-i-bok.

På eftermiddagen kom morfar och tant M förbi. De hade också med sig fina presenter. Snygga kläder och en till fyll-i-bok som kompletterade den andra jättebra. Vilket bortskämt barn hon blir :)

Idag har vi en besöksfri dag men imorgon kommer farmor igen.

D jobbar halvtid i två veckor nu. Idag kompade han dock eftersom vi skulle till barnspecialisten för hörselkontroll etc. Vi blev väldigt glada att hon växer som hon ska. Allt annat var också bra!

Förlossning (forts.)

Vid tvåtiden packade vi in oss i bilen med våra väskor och kuddar. Jag stod på knä i baksätet och lutade mig över ryggstödet och hängde in lite i bagageluckan. Hurra för kombi!

Vi kom till förlossningen och gick igenom de vanliga kollerna. De ville att jag skulle lägga mig ner för fosterövervakningen och registrering av värkarna. - Aldrig! – Va? Vill du hellre stå upp hela tiden? –JA! Så barnmorskan hämtade en gåstol så att jag kunde stå upp istället. Värkarna kom hyfsat regelbundet och jag var öppen 5 cm så vi blev visade till ett förlossningsrum vid 03:15. Tänk vad glad man kan bli över 5 cm!

Barnmorskan satte akupunkturnålar för avslappning, jag fick varma omslag och äppeljuice. Jag varierade mellan gåstolen och att sitta på pilatesbollen. Älskade D fortsatte att vara nära, nära. Den värsta smärtan satt i ryggen för mig och efter ett tag började det kännas förbannat jobbigt och svårt att aktivt slappna av under värkarna. Barnmorskan föreslog sterila kvaddlar vilket jag gärna testade men det hjälpte tyvärr inte. Jag fortsatte med TENS och profylaxandningen.

Lillpluttens hjärtljud började gå ner under värkarna så de ville ha kontroll på henne hela tiden. Eftersom jag körde med TENS ville de inte sätta skalpelektrod eftersom det inte går ihop med den övervakningen. Det innebar att jag blev bunden vid sängen. Det kändes rätt jobbigt. Jag låg på sidan i sängen och andades och andades vilket trots allt gick rätt bra. D fortsatte att vara nära, påminna om att slappna av, att varje värk var ett steg närmare vår bäbis och att jag var fantastisk. Jag lyckades till och med somna mellan två värkar men väcktes abrupt av en värk. Där fick jag verkligen känna skillnaden mellan aktiv avslappning och istället spänna sig vilket jag gjorde då, när jag inte hann förbereda mig för den. Hu ,vad hemskt!

När jag var helt öppen, strax före 07, ville Lilla L  inte riktigt sjunka ner så barnmorskan tog då hål på hinnorna vilket satte fart på henne. Vid 07 byttes personalen ut och de som nu kom lämnade inte rummet. De var helt fantastiska! Jag tror personalen verkligen har en stor betydelse för hur man upplever en förlossning. Det var även en barnmorskestudent med vilket jag bara upplevde som positivt. En person till som kunde vända och blöta de kalla handdukarna som låg lite överallt på mig då, hämta dryck etc. så att D inte behövde lämna mig. Studenten fick även göra det mesta av barnmorskans jobb och ansträngde sig så klart väldigt mycket samtidigt som barnmorskan var väldigt pedagogisk och förklarade noggrant vad hon gjorde och varför, vilket kom oss alla till livs. Allt kändes väldigt tryggt och bra! Jag kände mig också väldigt lyssnad på. Att även de litade på att jag visste bäst hur jag ville ha det.

Vid 07:30 bestämde de att de ville sätta skalpelektrod trots allt vilket gjorde att jag fick klara mig med kalla handdukar hädan efter. Det gjorde faktiskt inte så mycket. I det läget tror jag att TENSen hade mer en psykologisk effekt än något annat. Allt visade sig dock vara väldigt bra med lillskruttan!

Vid 08 började krystvärkarna vilket jag upplevde som ganska jobbiga i början. Jag stod först på knä lutad mot huvudändan av sängen. Jag testade sedan förlossningspall vilket jag tyckte var bra men där fick jag inte sitta så länge. Jag gissar att det kan gå för fort då. Jag testade därefter att ligga på sidan men det var verkligen ingen höjdare för mig just då så det övergav vi snart. Den sista tiden satt jag halvsittande i sängen vilket funkade bra. Den sista halvtimmen fick jag lägsta dosen värkstimulerande medel för att hjälpa till lite. I det läget hade jag inte sovit på tre dygn och kroppen började tröttna. Barnmorskan sa – Du gör allt på ren vilja nu men vi hjälper till lite! Det var en marginell skillnad men kanske exakt det som krävdes.

En knapp timme tog det innan jag kunde känna på toppen av huvudet som var framme. Vilken grej! Det gav mig verkligen kraft att få ut resten också :) Om jag nu skulle säga något som var värst under förlossningen (eller minst kul kanske?) var det när huvudet var halvt ute. Det upplevde jag som en  hemsk smärta! Barnmorskan höll emot med varma handdukar och lotsade jättebra när jag skulle krysta och när jag skulle hålla emot för att spricka så lite som möjligt. D var ett fantastiskt stöd som hela tiden påminde om varför det gjorde ont. Vårt barn!

Sen låg hon där och var alldeles gråblå och perfekt! Vilken fantastisk känsla att få det här lilla knytet på bröstet. Det är svårt att skriva utan att börja gråta. D började gråta sekunden hon kom fram och ett bra tag framöver. Själv var jag rejält hög på endorfiner!

(det blir långt men jag skriver mest för min egen skull)

Nästet in action

Här ligger lilla L i sitt näste, på köksgolvet när vi äter lunch. Funkar finfint. Hon ligger där och sover nu också. Jag sitter i soffan som står rakt fram genom den öppna dörren.

Lilla L har fått sitt första brev/paket. Det är lika fantastiskt som att avsändaren är W, tre veckor gammal. Hon fick blöjor som W växt ur, ett brev med många bra tips från en erfaren kille, en supersöt goseelefant och en jättefin body från hans farföräldrar. Vi blev fantastiskt glada för det fina paketet.

Farmor har varit och hälsat på. Snygga kläder har lilla L fått och en liten, söt nalle. Han sitter bra på en tändsticksask av det större slaget :)

  

Vi har fått härliga blommor också. Det är så trevligt!

Förlossningen (hemma)

Torsdagsnatten gick, fredag dag och natt. Värkar, värkar. Lördag dag kom och gick. Lördag kväll åt vi en jättegod middag som D lagat. Jag fick inte ner så mycket men det var trevligt i alla fall trots att jag avbröts ofta av jobbiga värkar.

Vi gick och lade oss väldigt tidigt men jag klarade inte riktigt att ligga ner. D försökte sova lite medan jag tog en lång dusch sittandes på pilatesbollen. Efter ett tag fick jag väcka D när jag kände att jag inte ville vara själv längre. Han kom upp och så “dansade” vi. Det kallade vi det när han stod bakom mig nära, nära och lyfte upp magen samtidigt som vi gungade från sida till sida. Det var verkligen den bästa ställningen. Jag satt också på pilatesbollen lutandes mot bordet, jag låg över massa kuddar i soffan och satt på knä framför D som satt på en stol och när en värk kom lyfte han upp mig så jag hände runt hans hals. Jag körde med TENSen och varm vetekudde. Ställningar som vi lärt oss på Lust att föda-kursen vi gick i slutet av maj.

Det hela var mysigt och rätt romantiskt faktiskt. Vi hade tänt levande ljus och lyssnade på bra musik.

D var orolig att jag inte skulle orka eftersom jag inte sovit på så länge. Visst var jag trött men jag hade hela tiden inställningen att det inte var någon idé att ge efter för det. Jag skulle igenom det här och det på det bästa tänkbara sätt. På många sätt hade jag ju så länge sett fram emot just det här. Inte bara bäbisen som är målet utan också vägen dit. Allt vad det innebär. Jag hade ju förberett och övat mig inför det här. Tanken kan försätta berg!

Den här boken har jag mycket att tacka för. Gudrun Abascals bok Att möta förlossningssmärta. Både jag och D har läst den och vi har pratat jättemycket om vad smärta är och vad det inte är och hur JAG bäst hanterar det. Och hur D kan stötta. Ledorden har varit Smärta och lidande är inte samma sak. Med boken följde också en skiva med förlossningsförberedande avslappning som jag har övat med.

Vid tvåtiden övertalade D mig att få ringa förlossningen. Jag var otroligt osugen på att komma till förlossningen och behöva vända i dörren. Speciellt då vi har 30 minuters resa dit, men det började bli rätt jobbigt och jag hade fått frossa så jag sa ok då. De fick höra att värkarna nu kom 4 på 10 minuter och varade i ungefär 1 minut. Vi fick höra att det var lugnt på förlossningen och att vi var välkomna in.

Fortsättning

Ögon

När lilla L ligger och tittar på farmor kan man se att hon har mörkt, nästan grafitgrå(blå) ögon.

I går eftermiddag kom tröttheten ikapp mig. Fast tröttheten är inte så illa, men huvudvärken. I natt har vi heller inte sovit så mycket så när D gick till jobbet imorse kändes det lite jobbigt. (Han tar ut 5 anhörigdagar på halvtid så han kommer hem strax efter 12.) Men nu sover hon och  jag har både hunnit äta frukost och kolla mailen :)

Igår kom vi ut i stora vida världen. Vi både storhandlade och tog en tur på stan och köpte amnings-BH:ar till mig. Lillskruttan sov hela tiden så det var väldigt smidigt. På torget mötte vi elever till mig som följt magen hela året så det var kul för dem att se vad det blev tillslut. Och så träffade vi vår bröllopsfotograf! Vi åt sommarens sista glass i solskenet och njöt. Det blir liksom inte häftigare än så här.

Här är hon!

 

 

Och nä, hon gör inte så mycket annat än sover :) Om hon får sova på någon av oss. Hela natten har hon sovit på D. Nu ligger hon dock på en kudde bredvid mig i soffan och sussar sött. Det gäller tydligen bara på natten det där, med att inte vilja sova själv.

Idag ska vi till BVC och väga henne. En första barnvagnspromenad har vi också tänkt planera in. Kanske också prova bärsjalen. Så ska farmor komma. Kanske morfar också? Ja, det är många saker som göras för första gången! För oss alla tre.

Jag vet inte hur intressant själva förlossningen är att höra om. Men jag har verkligen ingen skräckhistoria att berätta. Jag gör om det när som helst! 

Nu är vi hemma!

I söndags, 090906 kl 08:59, föddes lilla Lovis!

Nu har vi kommit hem. Vi är så klart trött men mår jättebra!

Jag återkommer senare.

Hemma än

Det är en mycket konstig tidsuppfattning man får. Ibland går tio minuter väldigt långsamt men nu har det snart gått två dygn sen de första värkarna. Och det känns inte så länge sedan ibland.

Jag är så fantastiskt lycklig att jag har min D!! Vad skulle jag göra utan hans omsorg och kärlek?

Inte onormal trots allt

Vi är fortfarande hemma.

Jag börjar bli trött. Jag sover ibland mellan värkarna men har inte fått någon längre sammanhängande sömn på över två dygn nu. Det finns inte mycket att göra, bara att stå ut och tänkta på det fantastiska som väntar där framme! :)

Vi ringde förlossningen i natt någon gång då värkarna kom regelbundet, 4 på tio minuter. Men de var så korta då. Vi tänkte i alla fall att det nog var dags snart och att vi skulle "presentera oss" för förlossningen. Vi fick de vanliga råden att försöka sova mellan värkarna och köra med TENSen och vetevärmare. Inget nytt. Jag fick inte så bra förtroende för barnmorskan. Svårt att säga vad det var men det kändes inte riktigt som att hon förstod mig. Vi skulle invänta att värkarna blev längre och höra av oss igen.

Vid 9 kändes det som att vi inte kom någonstans. Snarare backade. Värkarna var mycket färre då. Antingen för korta, för få eller för svaga. Aldrig nog samtidigt. D ringde förlossningen igen bara för att få råd. Vi har läst ganska mycket litteratur om förlossning etc och det står ofta att latensfasen normalt kan vara kring 20 timmar så det är klart att man börjar tro att något är lite onormalt när man själv gått så länge. Barnmorskan denna gång sa att hon inte fattar varför ingen upplyser förstföderskor om att det kan ta väldigt lång tid. Hon sa att det är väldigt vanligt att latensfasen är 3 dygn! Ibland känner man ingenting den första tiden eller så har man otur, som jag, och känner redan den första värken ordentligt.

Det kändes mycket bättre efter det! Det är inte onormalt, det är vanligt och det är bara att ta. Hon sa också att det i alla fall är ett framsteg att värkarna har blivit längre även om de är färre nu. Hon tipsade om att duscha jättevarmt för att sedan kunna sova vilket jag försökte med. Det ledde dock till tätare värkar ett tag, ironiskt nog. Jag har i alla fall sovit mellan några värkar här före lunch.

Nu ska vi fortsätta fördriva tid... :)

forts.

Det verkar som att den onormalt normala graviditeten avslutas med en onaturligt lång latensfas. Vi är fortfarande hemma. Det kommer några värkar då och då. De gör ont. Men jag är jäkligt lugn faktiskt. Så klart lite trött eftersom det inte blivit så mycket sömn men läget känns bra och helt under kontroll.

TENS på. Vetevärmare i ugnen och nu ska vi kolla på film.

Förlossningsprognos 40+5

Högtryck i hela landet. Lokala stormbyar som tros tillta i styrka under dagen.

Började få lite småvärkar i går vid 21-tiden men förstod inte riktigt eftersom jag redan körde TENS.

När jag kom hem efter dagen på stan var jag ju skittrött och hade ont i ryggen så efter middagen lade jag mig framför andra avsnittet av True blood och körde TENSen. Det är ju klart att man har ont i ryggen efter att ha gått så mycket.

När jag sen skulle sova och ta av de små magiska plattorna förstod jag att det var något mer... Jag tog två alvedon och försökte somna. Det gick inte. D somnade snart och jag sa ingenting till honom eftersom jag tyckte att i alla fall en av oss skulle få sova. Efter ett tag hade jag ordentliga värkar 15st på en timme, då jag räknade. Då kände jag bara -Hjälp! Om det här är början av latensfasen, hur blir det sen?

Men vid 2-tiden blev det lugnare och jag sov mellan de 4-5 värkar/timme fram till 4. Vid 5-tiden vaknade D till och jag sa att han slapp gå till jobbet idag. Han fattade först ingenting ;) Men när han väl gjorde det så kunde han så klart inte somna om.

Vi har ätit födelsedagsfrukost med nybakta scones, äggröra, bacon och massa pålägg :) Sen har jag sovit lite till.

Nu kommer värkarna ganska sällan. Konstigt att det satta igång så ordentligt i början för att sen lugna sig. Eller?

Du luras väl inte igen lilla busunge?

V 40+4

Igår ville vi gå på bio men det fanns ju inget att se. Vi hade gratisbiljetter eftersom D är duktig och lämnar blod regelbundet så vi tänkte att man kan se skit, så länge det är gratis.

Och skit fick vi se! Vi såg GI Joe. Det var nog en av de sämsta filmer jag någonsin sett. Nog för att den bygger på en serie och blabla, men det är inte de logiska luckorna och karikatyr-karaktärerna som är problemet. Man ska väl inte hålla på att somna av en actionfilm? Och lite mer fantasi vad gäller dialoger kan man väl i alla fall förvänta sig?

På eftermiddagen idag skulle D på föreläsning i den större staden så jag följde med dit. Gick lite på stan, fikade och hälsade på pappas jobb. Nu är jag jättetrött!

Och nä, jag känner ingenting.

Kort

Men inspiration från Dana made it har jag gjort detta kort som jag ska skicka till brudparet med en skiva redigerade bilder från bröllopet.

Det var roligt at sy tyg på papper och man behöver inte vara så noga. Det blir som finare med lite ruffa kanter. Pappersbiten som skivan sitter i har jag också sytt fast. Enkelt!

Blomma och bollar

Jag vill visa min fantastiska orkidé som jag fick i födelsedagspresent. Jag kan verkligen inte ta hand om orkidéer så vi får väl se hur länge den står men än så länge är den bra grann :)

Och så har jag sytt två bollar. Det var roligt. Jag gillar verkligen kombinationen rosa och grönt. Mönstret hittade jag här.  Men jag är inte riktigt nöjd då bollarna får en “ekvator”. Är det någon som sett en bättre mall?

  

Jag har fyllt bollarna med sån där stoppningsvadd. De hade nog sett lite bättre ut om de fyllts hårdare men jag vill att en liten, liten hand så småningom ska kunna greppa dem. De blir nog några fler också, i andra granna färger :)

Förlossningsprognos v.40+3

Nä, jag känner inget. Inget på G.

Inget bloggande igår eftersom jag var på stan vilket tog ut mig totalt! Och sen funkade inte blogger av någon anledning. Så tyvärr…

Alltså, det är inte mitt fel! Folk ringer och frågar om det hänt nåt, säger att jag får göra något. Visst, det är väl skämt. Men det är jättejobbigt.

Skärp er! Det är frustrerande som det är.

(Med "er" menar jag inte er. Och inte de som smsar och frågar om det kommit någon bäbis heller. Det är ok. Jag menar de som gör insinuationer om att jag skulle kunna påskynda förloppet på något sätt eller tycker att det ska gå fortare. För deras skull eller? Jag blir bara stressad!)