fredag 11 september 2009

Förlossningen (hemma)

Torsdagsnatten gick, fredag dag och natt. Värkar, värkar. Lördag dag kom och gick. Lördag kväll åt vi en jättegod middag som D lagat. Jag fick inte ner så mycket men det var trevligt i alla fall trots att jag avbröts ofta av jobbiga värkar.

Vi gick och lade oss väldigt tidigt men jag klarade inte riktigt att ligga ner. D försökte sova lite medan jag tog en lång dusch sittandes på pilatesbollen. Efter ett tag fick jag väcka D när jag kände att jag inte ville vara själv längre. Han kom upp och så “dansade” vi. Det kallade vi det när han stod bakom mig nära, nära och lyfte upp magen samtidigt som vi gungade från sida till sida. Det var verkligen den bästa ställningen. Jag satt också på pilatesbollen lutandes mot bordet, jag låg över massa kuddar i soffan och satt på knä framför D som satt på en stol och när en värk kom lyfte han upp mig så jag hände runt hans hals. Jag körde med TENSen och varm vetekudde. Ställningar som vi lärt oss på Lust att föda-kursen vi gick i slutet av maj.

Det hela var mysigt och rätt romantiskt faktiskt. Vi hade tänt levande ljus och lyssnade på bra musik.

D var orolig att jag inte skulle orka eftersom jag inte sovit på så länge. Visst var jag trött men jag hade hela tiden inställningen att det inte var någon idé att ge efter för det. Jag skulle igenom det här och det på det bästa tänkbara sätt. På många sätt hade jag ju så länge sett fram emot just det här. Inte bara bäbisen som är målet utan också vägen dit. Allt vad det innebär. Jag hade ju förberett och övat mig inför det här. Tanken kan försätta berg!

917424003X

Den här boken har jag mycket att tacka för. Gudrun Abascals bok Att möta förlossningssmärta. Både jag och D har läst den och vi har pratat jättemycket om vad smärta är och vad det inte är och hur JAG bäst hanterar det. Och hur D kan stötta. Ledorden har varit Smärta och lidande är inte samma sak. Med boken följde också en skiva med förlossningsförberedande avslappning som jag har övat med.

Vid tvåtiden övertalade D mig att få ringa förlossningen. Jag var otroligt osugen på att komma till förlossningen och behöva vända i dörren. Speciellt då vi har 30 minuters resa dit, men det började bli rätt jobbigt och jag hade fått frossa så jag sa ok då. De fick höra att värkarna nu kom 4 på 10 minuter och varade i ungefär 1 minut. Vi fick höra att det var lugnt på förlossningen och att vi var välkomna in.

Fortsättning

4 kommentarer:

Soffy sa...

Kul och lite spännande att läsa, nu vill man vända blad i boken men jag måste ha tålamod och vänta :) Låter skönt (ja, skönt är kanske inte rätt ord) att vara hemma under latensfasen. Jag hade ju den på förlossningsrummet/korridoren, den kom pangpå och gick ju superfort så jag hängde inte med alls. Vilken fin man du har!

Elise sa...

Ser fram emot en fortsättning. :) Kvinnor med barn ääälskar ju att höra om förlossningar vet du. ;) *s*
Det låter väldigt lugnt och trevligt, jag ska nog ta och införskaffa den där boken, när jag vet OM det är möjligt att föda vaginalt för min del. :(

Botti sa...

Grattis till nytillskottet!
Snubblade in här och fick läsa den mest underbara man kan få läsa om, ett nytt litet liv som ser dagens ljus...

Lät så fint det du skrivit så jag var ju bara tvungen att kommentera...

/B

Anonym sa...

Vad fint det låter. Du måste ha förberett dig väldigt mycket, vågat se det i vitögat.. Ska bli spännande att läsa resten, ifall du vill skriva. Kram /Ylva