lördag 12 september 2009

Förlossning (forts.)

Vid tvåtiden packade vi in oss i bilen med våra väskor och kuddar. Jag stod på knä i baksätet och lutade mig över ryggstödet och hängde in lite i bagageluckan. Hurra för kombi!

Vi kom till förlossningen och gick igenom de vanliga kollerna. De ville att jag skulle lägga mig ner för fosterövervakningen och registrering av värkarna. - Aldrig! – Va? Vill du hellre stå upp hela tiden? –JA! Så barnmorskan hämtade en gåstol så att jag kunde stå upp istället. Värkarna kom hyfsat regelbundet och jag var öppen 5 cm så vi blev visade till ett förlossningsrum vid 03:15. Tänk vad glad man kan bli över 5 cm!

Barnmorskan satte akupunkturnålar för avslappning, jag fick varma omslag och äppeljuice. Jag varierade mellan gåstolen och att sitta på pilatesbollen. Älskade D fortsatte att vara nära, nära. Den värsta smärtan satt i ryggen för mig och efter ett tag började det kännas förbannat jobbigt och svårt att aktivt slappna av under värkarna. Barnmorskan föreslog sterila kvaddlar vilket jag gärna testade men det hjälpte tyvärr inte. Jag fortsatte med TENS och profylaxandningen.

Lillpluttens hjärtljud började gå ner under värkarna så de ville ha kontroll på henne hela tiden. Eftersom jag körde med TENS ville de inte sätta skalpelektrod eftersom det inte går ihop med den övervakningen. Det innebar att jag blev bunden vid sängen. Det kändes rätt jobbigt. Jag låg på sidan i sängen och andades och andades vilket trots allt gick rätt bra. D fortsatte att vara nära, påminna om att slappna av, att varje värk var ett steg närmare vår bäbis och att jag var fantastisk. Jag lyckades till och med somna mellan två värkar men väcktes abrupt av en värk. Där fick jag verkligen känna skillnaden mellan aktiv avslappning och istället spänna sig vilket jag gjorde då, när jag inte hann förbereda mig för den. Hu ,vad hemskt!

När jag var helt öppen, strax före 07, ville Lilla L  inte riktigt sjunka ner så barnmorskan tog då hål på hinnorna vilket satte fart på henne. Vid 07 byttes personalen ut och de som nu kom lämnade inte rummet. De var helt fantastiska! Jag tror personalen verkligen har en stor betydelse för hur man upplever en förlossning. Det var även en barnmorskestudent med vilket jag bara upplevde som positivt. En person till som kunde vända och blöta de kalla handdukarna som låg lite överallt på mig då, hämta dryck etc. så att D inte behövde lämna mig. Studenten fick även göra det mesta av barnmorskans jobb och ansträngde sig så klart väldigt mycket samtidigt som barnmorskan var väldigt pedagogisk och förklarade noggrant vad hon gjorde och varför, vilket kom oss alla till livs. Allt kändes väldigt tryggt och bra! Jag kände mig också väldigt lyssnad på. Att även de litade på att jag visste bäst hur jag ville ha det.

Vid 07:30 bestämde de att de ville sätta skalpelektrod trots allt vilket gjorde att jag fick klara mig med kalla handdukar hädan efter. Det gjorde faktiskt inte så mycket. I det läget tror jag att TENSen hade mer en psykologisk effekt än något annat. Allt visade sig dock vara väldigt bra med lillskruttan!

Vid 08 började krystvärkarna vilket jag upplevde som ganska jobbiga i början. Jag stod först på knä lutad mot huvudändan av sängen. Jag testade sedan förlossningspall vilket jag tyckte var bra men där fick jag inte sitta så länge. Jag gissar att det kan gå för fort då. Jag testade därefter att ligga på sidan men det var verkligen ingen höjdare för mig just då så det övergav vi snart. Den sista tiden satt jag halvsittande i sängen vilket funkade bra. Den sista halvtimmen fick jag lägsta dosen värkstimulerande medel för att hjälpa till lite. I det läget hade jag inte sovit på tre dygn och kroppen började tröttna. Barnmorskan sa – Du gör allt på ren vilja nu men vi hjälper till lite! Det var en marginell skillnad men kanske exakt det som krävdes.

En knapp timme tog det innan jag kunde känna på toppen av huvudet som var framme. Vilken grej! Det gav mig verkligen kraft att få ut resten också :) Om jag nu skulle säga något som var värst under förlossningen (eller minst kul kanske?) var det när huvudet var halvt ute. Det upplevde jag som en  hemsk smärta! Barnmorskan höll emot med varma handdukar och lotsade jättebra när jag skulle krysta och när jag skulle hålla emot för att spricka så lite som möjligt. D var ett fantastiskt stöd som hela tiden påminde om varför det gjorde ont. Vårt barn!

Sen låg hon där och var alldeles gråblå och perfekt! Vilken fantastisk känsla att få det här lilla knytet på bröstet. Det är svårt att skriva utan att börja gråta. D började gråta sekunden hon kom fram och ett bra tag framöver. Själv var jag rejält hög på endorfiner!

(det blir långt men jag skriver mest för min egen skull)

8 kommentarer:

Elise sa...

Det är kul att kunna gå tillbaka senare och läsa om förlossningen, för även om man tror att man aldrig glömmer så glömmer man de där små detaljerna. :)
Det låter som en positiv upplevelse, vilket jobb du har gjort Eva. :)

Kajsa/Nytt om sytt sa...

Grattis till lilla tjejen! Det är alltid fantastiskt att läsa förlossningsberättelser!

Just när huvudet är halvvägs ute har jag också upplevt som värst. Och sen är det plötsligt bara över, fantastiskt!

Västmanländskan sa...

Så roligt att få läsa er berättelse. Det låter som det både var en jobbig och fantastisk upplevelse - som sig bör! :)

Njut nu av att lära känna ert lilla pyre!

mrs Pitepalt sa...

Vad härligt att allt gick bra, även om du fick gå längre utan sömn då. Synd att kvaddlarna inte hjälpte något, men visst gjorde det ganska ont när de satte dem? Och den där känslan när de lägger upp barnet på bröstet, helt obeskrivlig!

Hoppas ni har det så där fantastiskt, omtumlande och underbart som det är i början!

Anonym sa...

Så kul att läsa och så skönt att allt gick bra!mina tankar färdas ett par månader tillbaka i tiden! Och så fin hon är i sitt näste :)

pumpan sa...

Jag har uppdaterat flera gånger om dan i väntan på denna historia :) Det verkar ha gått väldigt bra allting - så skönt att läsa om. Jag har hört många som säger att när halva huvudet är det värsta, det finns till och med en term för det - Ring of fire. Tack för att du delade med dig! Nu är det bara vänta å vänta för oss.. Hoppas hen vill komma snart!

Anonym sa...

Har ett tips till dig hos mig!

Susanna sa...

Åh grattis Grattis Grattis!!!! Så underbart att få läsa om förlossningen och att det gick så bra! Jag blir så påmind och tänker tillbaka på vår förlossning och bb-tid. Så att jag längtar tillbaka, inte till värkarna ... men till den där känslan när hon låg på min bröstkorg och vi fick hälsa henne välkommen till världen.