onsdag 23 september 2009

matmatMATmat

Igår var en jobbig dag. Lilla L ville äta precis hela dagen. Jag har vant mig vid att hon äter ganska lite men ofta men igår var det galet mycket! Jag blev så trött, så trött!!

PICT0016

Gäsp!

Dessutom hade jag, trots en rätt bra natt, vaknat väldigt trött. Hittills har jag för det mesta bara tagit det lugnt och myst med Lilla L när hon ammat men igår blev jag så uttråkad av att vara så låst att jag tillslut började kolla på “I want to work for Diddy” på tv6 Play. Då har det gått långt!

Inte mycket att göra, bara ta en dag i sänder. (Jag kanske ska lära mig att amma i sjalen?)

På eftermiddagen var vi på banken och öppnade ett konto till lilltjejen och förde över det fondsparande vi öppnade när hon bara vara ett yngel, till henne. Mycket förståndigt och ansvarfullt va?

På kvällen var vi alla så trötta att vi efter middagen bara dunsade ner i soffan med banana split och filmen Chocholat. Jag ammar och sen ligger hon på D’s mage där mellan. Mysigt. Men vi orkade bara 45 min innan vi gick och lade oss vid 20-tiden.

Spädbarnslivet är härligt, nästan jämt.

2 kommentarer:

pumpan sa...

Hehe jag känner igen mig med amningen, hur mycket kan dom äta egentligen?!

Och oj så förståndigt med sparkonto, har ni fixat försäkring också? det är en djungel!

Soffy sa...

Jag minns de där intensiva dagarna med amning amning amning...och för mig strulade det ju så det var så jobbigt. Jag mådde kasst; fick stresseksem över halva kroppen och åt knappt nåt. Sen fick jag en spricka i svanskotan vid förlossningen så att sitta var en pina (har fortfarande ont om jag sitter illa)Man får, som du skriver, ta en dag i sänder. Vissa dagar är :) och andra är :( Jag har också fixat ett sparkonto, så nu sitter hennes "semesterpengar" där som hon fått av mina föräldrar. Hennes kusiner fick ju, så då måste hon också få tyckte de! Så söt hon är där i nästet, igår när vi skulle sova så sa maken lite nostalgiskt; minns du när hon låg i nästet här mellan oss...? Å, då fick jag en tår i ögat. Det känns som en evighet sen, men ändå inte. Nu är hon så stor och sitter i sin matstol och mumsar ärtmos!