Jag fick en kommentar på “Det kliar” av Marika på odlinspyssel som skrev så här:
Jag tror det är superviktigt att få tid till kreativitet. Även om jag inte har barn, så har jag schemalagd tid till pysslande, tisdagar mellan klockan 19 och 22. Då träffas jag och 6 andra kvinnor och pysslar. Har gjort så i flera år nu och det fungerar faktiskt. Ibland blir det inget pysslande, men väl kvinnlig gemenskap som inte är grundad på jobb eller partner. Lite granna som en syjunta, vilket jag verkligen förstår måste ha varit en nödvändighet "förr i tiden" för kvinnor för att få egen tid till egna intressen utan familjen.
Så försök, även om det kan låta trist, att ha en pysseldag i veckan, några timmar, kanske med en pysslig vän eller liknande.
Jag tror att Marika verkligen har rätt. Jag och vänner som också är mammor pratar ofta om hur svårt det är att få egentid. Och om hur det aldrig kan bli rättvis. Det är okey, man behöver inte väga sin tid på våg men alla måste må bra.
Ett stort problem är att mäns aktiviteter ofta ligger utanför hemmet. Min man åker iväg och åker motorcykel varannan måndag och då kommer han inte hem förrän vid 22-tiden. Andra pappor har sin innebandy, sin korpenfotboll eller liknande. Kvinnor har i mindre utsträckning sådana schemalagda aktiviteter som gör att vi “ska” iväg. Det är ett problem!
Både jag, Fröken Pimpinett och andra vill ha vår egentid hemma. Vi vill sitta vid symaskinen eller göra annat handarbete. Det gör det ännu svårare. Är man och barn hemma finns man ändå tillgänglig alt. så måste de lämna hemmet.
Vi har i alla fall bestämt att vi ska ha pysselkvällar inbokade. Så att de blir av! Det tycker min man låter som en kanonidé!