Jobblivet börjar närma sig och jag förbereder mig mentalt. Jag var på jobbet i fredags –skolavslutning, plus att jag fikade med kollegorna och pratade med min vikarie i 1,5 timme.
I går var jag också på jobbet för ett planeringsmöte inför hösten. Jag har faktiskt börjat bli rätt taggad inför att börja jobba och mötet var bra men jag måste skaffa mig en strategi för att inte gå under i arbete. Hur gör man? Det finns så mycket att göra? Man kan hålla ett sjukt tempo ett år eller så men det håller ju inte i längden.
Jag fick låna den här boken av en kompis
men jag känner inte att den talar till mig. De flesta i boken jobbar med kreativa yrken. De konkreta tipsen som finns är att inte ta det så allvarligt, “redaktören tycker nog inte att den här bilden är så viktig”, du är inte oersättbar. Nej, jag som person kan absolut ersättas på mitt arbete men inte när jag är den enda i min profession där. Jag kan inte tänka “det är inte så allvarligt” när en tjej med självmordstankar sitter i min soffa. Jag kan inte säga nej, när en lärare knackar på dörren och oroar sig över en pojkes hemsituation.
Jag ska jobba i morgon och onsdagen nästa vecka, överlämning från min vikarie. Men jag ska också njuta ordentligt av mina sista dagar hemma.
4 kommentarer:
Njut ordentligt! Och försök ta en lugn start så du inte stressar ihjäl dig det första du gör. Ingen är oersättlig och ingen kan göra allt även om man verkligen vill! /Sys
Jag kan verkligen relatera till det du skriver då jag har ett liknande jobb, i alla fall delvis, där mitt handlande påverkar människors liv och ibland inkomst. Det är verkligen tufft ibland! Och det handlar inte om att vara en "duktig flicka" utan det handlar om de människor man möter...
Hoppas du får en bra nystart på arbetslivet och att du kommer i en positiv spiral där du slipper stressa!
Sys: som jag skrev så vet jag att JAG inte är oersättlig. Det har min jätteduktiga vikare verkligen visat :) Men när jag väl är där så är det svårare. Och att man inte kan göra allt får du gärna berätta för min chef!!
Estella: Jag har bestämt mig för att inte stressa ihjäl mig. Ska jobba på det! :)
Det är verkligen svårt. Jag hade en tuff första höst efter föräldraledigheten. Trots att jag visste att lilla T hade det superbra hemma med sin pappa kände jag i hela kroppen att jag var på fel plats - det kändes galet att sitta framför datorn när allt jag ville var att vara med mitt barn - allt kändes så oviktigt. När jag sedan kom igång så snurrade det på väldigt snabbt, men jag tycker ändå att det är lättare att hålla stressen ifrån sig om jag jämför med hur det kändes tidigare. På något sätt får allt en annan prioritet - jag vet alltid vad som är viktigast nu! Tidigare var det lätt att förstora upp jobbgrejer. Men med det sagt så har jobbar jag inte med människor utan bara böcker.
Men kanske är det så att du kommer att göra ditt allra bästa när du är på jobbet och att det är nog så stressigt när du är där. Men när du sedan kommer hem så "tvingas" du att släppa jobbet och har fördelen av att i all fall inte ta med jobbet hem i huvudet.
Så får man nu inte helelr glömma fördelarna med att jobba. Att umgås och prata med vuxna och att prata om stimulerande saker med kollegorna. Att kunna drick kaffe, äta lunch och - inte minst- gå på toaletten utan att bli avbruten ;)
Skicka en kommentar