Lilla L fortsätter att bara vilja bäras hela dagarna och att gallaskrika om hon inte får som hon vill. Det verkar vara något som går. Lilla T har samma "symptom". Jag brukar fråga om Pappan vill byta jobb med mig så jag får vara hemma en dag och igår svarade han - JA!
Jag förstår honom. Jag kommer ihåg. Man blir ju trött...
Imorse var jag och lilla L uppe kl. 5. Jag bar och bar. Gröt rörandes med barn på höften. Kissandes med barn i knät. En liten stund var det kul att lägga halsband i pottan men sen var det dags att bära igen. Äta gröt med lilla L i knät. Diska med lilla L klängades på benen.
Kvart i 7 fick pappan ta över. Men det är väl helt enkelt så här ibland. Hon sov i alla fall nästan hela natten. Det var skönt!
Jag har haft en ganska tung jobbvecka så jag ser fram emot helgen men bl.a. fika med kompis utan man och barn samt middag med pappa, hans kvinna och hennes dotter med familj.
2 kommentarer:
Förstår att det är jobbigt, vet hur det är... Här höll det precis på att bli bättre och så blev han förkyld och ännu mer klängig och missnöjd. Ibland vill man bara skrika och dra sig i håret av frustration! Hoppas det vänder snart!
Oj, ja - det är inte lätt med klängperioder, men vad ska man göra. Det bästa är väl att bara ge de små all trygghet och närhet man kan, men det är svårt att känna att man räcker till. Hoppas ni får en härlig helg som ni kan tanka lite energi ifrån.
Skicka en kommentar