Road less travelled

Så vi kom till hotellet i Thung Song. Vi stoppade barnen i säng, snabbduschade och låg själv till sängs vid halv tre eller liknande. Vi (Malte) vaknade 7:40 och gick upp. Vi hade ett riktigt fint familjerum med två rum och ordentligt med förvaring som vi inte hann utnyttja.

På hotellets hemsida kunde vi av bilderna tolka (allt stod på thai) att de hade bil-service. Så före frukost frågade vi om de kunde ordna så att en bil tog oss till Koh Lanta. - Jaja, sa de. Det fixar vi!

Vi gjorde också klart att vi behövde ta ut pengar på vägen eftersom vi knappt hade några bath. 

Klockan tio blev vi hämtade vid hotellet av en chaufför utan så många tänder eller några engelskakunskaper. - ATM! Sa vi. Han nickade glatt. 

Efter två timmar var vi vid hamnen. Ingen bankomat/ ATM i sikte. När det stod klart för honom att vi inte hade pengar att betala honom satt han sig tillslut i bilen igen och vi körde tillbaka den väg vi kommit. Efter 20 min fanns det en bankomat vid en mack och efter pengar och tankning körde vi tillbaka igen. Sista 15 min var hysteriskt jobbigt med Malte som tröttnat totalt fast han faktiskt sovit största delen av resan. 

Vi köpte biljetter till färjan som skulle gå klockan 13, om 10 minuter. Vi köpte lite mat på pinne och gick ombord. 

Vi försökte lista ut på kartan i Lonelyplanet vilken hamn vi skulle komma till men misslyckades. Daniel kollade på biljetterna. Där stod inte vilken hamn vi åkte från eller kom till, men han upptäckte fler biljetter!

En man bredvid oss sa på bra engelska - ja, det är en färja till. Den är 9 km bort när vi kommer i land. Hur tar ni er dit? Det finns ingen taxi. 

- va?!?!!

Denna räddande ängel pratade då med bilen bredvid. En fin pickup. Ja visst kunde de skjutsa oss. Det var bara att hoppa upp. 

De skjutsade oss nästan hela vägen fram till vårt hotell Lanta Island Resort. 

Framme! Fyra dagar senare. Det var på tiden. 

Vi har tagit oss från KL till Koh Lanta utan guidning. Någon malaysisk guidebok hade vi inte, staden Thung Song finns inte med i Lonelyplanet. Jag har googlar efter sätt att ta sig därifrån till Lanta utan att hitta råd. Så vi har fått förlita oss på folk. Och oj vad vi har mött fina människor som hjälpt oss. Men man kan ju också undra hur sjutton de på hotellet kunde skicka iväg en barnfamilj på det sättet utan information. 

Så det går i alla fall att fortfarande hitta "road less travelled" i Thailand.