fredag 19 april 2013

Börjat springa

23:e februari gav jag mig ut på en 2,3km lång löprunda. En bra start.

Nu har jag sprungit en mil på en timme och igår 7,5 km på en kilometertid som hade placerat mig topp 10 på tjejmilen. Min man fick mig att kolla upp det här eftersom -du förstår inte hur bra du är!

Och nej, jag fattar ingenting.

Jag skriver inte det här för att skryta utan för att jag större delen av mitt liv trott att jag inte kan springa, att det är hemskt att springa och att det är något man bara utsätter sig för för att man tycker att man behöver gå ner i vikt.

Att löpning skulle kunna kännas roligt och att jag dessutom verkar bra på det (så här efter två barn) är chockande. Det sätter världsordningen på kant. Min värld alltså.

Vad finns det för andra saker som jag har "fel" om?

16 kommentarer:

od Andulky sa...

Heja dig! Älskar också att springa och är bättre nu efter 3 barn än jag någonsin varit :-).

Vendeley sa...

Gillart!

Slow-Eva sa...

Härligt! Heja dig, med!
Hur kan det komma sig att vi är bättre tränade nu?

Anita sa...

Det är väl härligt att man ibland får omdärdera sitt liv och sina förmågor. Jag är en sån som blir så sugen då jag ser andra springa men har svårt att komma till skott. Jag vet ju att det är en skön motionsform då jag löptränat i unga år men latmasken verkar inte ge sig iväg :)

Raym sa...

Bra jobbat!!! Vad roligt att det går så bra! Och att du dessutom verkligen gillar det :-)

Du menar att du redan är nere på kilometertider runt 3,40?! I 7,5 km dessutom? WOW!!!

Jo sa...

Heja dig! :) Jag kommer ihåg hur skönt det var att springa, men det var vääääldigt länge (och många kilo) sedan. Men vi bor perfekt till för att ge sig ut och springa så jag kanske tar upp det igen när jag har "fått ut ungen"? :)
Oavsett: Vad duktig du är!

Anonym sa...

Jag hejar också, önskar att jag fattade grejen med att springa :) Jag försöker dock komma iväg och simma, inte lika billigt men det är skönt!

Sofia sa...

Wow bra jobbat!

Tyg och otyg sa...

Starkt jobbat! Jag har också alltid hatat att springa, men började ändå göra det lite mer regelbundet för tre år sedan och något har hänt känns det som, både med kroppen och med min inställning kanske, för numera tycker jag att det är ganska gött. Dock verkar jag ha någon gräns där vid 5-6 km, längre än så har jag svårt att springa. Nu har jag precis kommit igång igen efter ett ganska långt uppehåll och nu följer jag ett upptrappningsprogram som utlovar att man ska komma upp i en mil på tio veckor. Det vore coolt att kunna springa en mil, tycker jag. :)

Slow-Eva sa...

3:28 faktiskt, haha. Helt galet!

Raym sa...

Fantastiskt!!! Du är helt uppenbart en riktig naturtalang på löpning! :)

7,5km på 25 minuter tänker jag inte ens försöka ha som mål, och du är där efter knappt 2 månader - häftigt! Vad månne bliva? :)

Fiff sa...

Vad häftigt! Vilken tur att man kan ändra sig och upptäcka nya krafter hos en själv :-) Det är ju så livet ska va! Heja dig!
Själv väljer jag att vara stolt över att jag kommer ut på hyfsat långa barnvagnspromenader varje dag :-)

Slow-Eva sa...

Ja, det är verkligen häftigt :)
Jag gissar att den långa, branta backen upp till föris faktiskt har hjälpt till också. Barnvagnspromenader är inte att underskatta!

Slow-Eva sa...

Vad är det för program?
Det är häftigt att springa en mil! Jag har gjort det tre gånger i mitt liv innan och då har det varit mitt mål så sen har jag lagt av. Nu har jag inget mål så nu fortsätter jag, haha.

Tyg och otyg sa...

Det är ett program som de lägger upp på bloggen Dos Family. Jag är lite efter dock, så jag är bara på vecka 2, det finns sex veckoprogram hittills tror jag, men jag började några veckor sent.

sofia sa...

Heja dig!! Jag springer också. & njuter! Än så länge runt 5 km, får se om det blir längre än så. Har aldrig sprungit längre så det känns liksom så främmande. Men nu när du inspirerar så kanske... Du e grym!!