I går när lilla L kom in till oss vid 6-tiden på morgonen, som hon brukar på helgen (på vardag får man väcka henne halv 7, hur kommer det sig?) låg vi kvar en stund och pratade om hur det blir när bäbisen kommer.
Vi försökte förbereda henne lite på att bäbisen kommer vilja bli buren mycket, att den ammar ofta och kommer sova i vår säng. Men också på att Lilla L är lika älskad och att vi ju kommer vara två föräldrar och två barn och hur mysigt vi kommer ha det alla fyra.
Lilla L tänkte en stund och deklarerade
- Bäbisen kan få sova i min säng. Jag sover mellan er!
Så var den diskussionen klar och hon ville ha frukost.
Det svårt att göra annat än att skratta. Jag menar, det är ju klart att hon tänker så! Och så funderar vi (jag och pappan) ju så klart lite på hur det kommer bli. Det här med syskon.
Hur gjorde ni? Förberedde ni era barn på något sätt?
foto: Lotta Winbäck med bloggen Det som är fint.
6 kommentarer:
Min sambo har två tonårstjejer sedan tidigare. Första reaktionen när de fick veta att de skulle få ett syskon var inte odelat positiv, kan jag säga, för att uttrycka det milt. Nåja, de tinade upp efter ett tag, och småningom deklarerade den yngre av dem att hon inte ville ha ett syskon, men däremot gärna en skateboard.
Nu ser de dock fram emot lillasyster/-bror som anländer om ca två månader. Hur man förbereder mindre barn har jag ingen aning om ;-)
Etta - snart mamma, ser fram emot slutet på den här kräkgraviditeten
www.ettannathornavvarlden.blogspot.se
Mio är treochetthalvt och vi har försökt förbereda honom länge länge. Men det sket sig ändå :( han gillar lillebror massor men han är argargarg o skriker o härjar. Lille Max är fyra veckor nu o liiite bättre känns det för varje dag som går! Man kan ju aldrig veta vad som rör sig i huvet på dem och en av mios största hang ups är att han inte blev stor. Vem kunde ana att han trodde att han skulle växa ur alla kläder lixom :)
Vi försökte förbereda storasyster som var 3 1/2 år när lillasyster kom, massor. Men hon reagerade ändå med klassisk svartsjuka & regression, började kissa på sig med en gång när vi kom hem från BB & kröp upp på amningskudden mellan mig & bebisen. Men vi var förberedda på det & anade att det skulle bli så då hon alltid tagit mycket plats & haft ett stort närhetsbehov. Vi har försökt fortsätta låta henne ta mycket plats & uppmuntrat henne till att vara delaktig & ta hand om sin syster. Det fina är att hon aldrig nånsin tagit ut svartsjukan på sin lillasyster utan bara mot oss. Henne har hon månat om & försvarat från första stund. ,<3 Kan rekommendera boken Jag vill också ha ett syskon av Astrid Lindgren, den har vi läst mååånga gånger. : ) Nu har lillasyster blivit 1 1/2 år & ger igen, knuffas & slåss när storasyster också vill sitta i knät...
Svårt! är vi fick vår son var bonussonen 5 och ju äldre dom är, desto lättare är det nog. Men delaktighet i allt och låta dom vara med så mkt som möjligt, det är ju deras bebis med:) reaktioner blir det nog alltid. vi hade det nog lättare eftersom pappa alltid är förstahandsvalet för honom, så amning t.ex var aldrig ett problem. lycka till!
Självklart funderade vi en hel del på det där också nu när jag var gravid. Hur gör man på bästa sätt? Både under graviditeten och sen när bebisen kommit?
Vi pratade en hel del med Viggo om bebisen medan jag va gravid och berättade hur det kanske skulle bli och försökte få honom att tycka att det skulle bli kul. Men samtidigt ville vi inte ge bilden av att vi bara längtade efter bebisen och inte brydde oss om honom.
Även nu när Flora är här så försöker jag verkligen ge dom båda lika mycke tuppmärksamhet. Och även att invilvera Viggo så mycket som det går i Flora och det vi gör med henne. Han får hålla, hjälpa till att byta blöjor etc. Så att han också känner sig delaktig och inte "undanskuffad". Det är vad jag tror på mest. Gör storasyskonet delaktigt och få henne/honom att också känna ansvar för bebisen.
Det kommer gå galant för er. Det är jag säker på. :)
Och du, när är det dags egentligen? Det har du nog redan berättat men jag har glömt bort.
Jag har tyvärr inga egna erfarenheter eftersom vi inte har mer än ett barn, men jag fick veta att en sak som man kan försöka illustrera för ett barn hur föräldrarna kommer att kunna älska båda barnen lika mycket (det kan ju vara lite känsligt det där för barn annars med att få en till som de ska dela sina föräldrar med) är att jämföra med hur mycket barnet älskar BÅDE sin mamma och sin pappa. Att det inte är någon skillnad i styrka eller så. Att man älskar mamma och pappa lika mycket. Kanske på olika vis, men ändå lika mycket.
:-)
Kram och Lycka till!!
Skicka en kommentar