De flesta dagar jag kommer hem kommer hon springades mot mig och skriker - Mamma! Det är världens finaste ord och mitt hjärta smälter. Varje dag.
Så frågar jag - Får jag en kram? Vissa dagar får jag det. Kanske en puss också om jag har riktig tur. Andra dagar svara hon - Nej! sen hjälper hon mig av med skorna, hämtar en bok och visar tydligt att jag ska läsa för henne -Bok! Eller visar mig det hon leker med. Ofta hamnar vi på golvet i köket där hennes pappa håller på att laga mat.
Igår hade hon flera gånger innan jag kom hem sagt till sin pappa -Mamma kom! och - Mamma titt ut! och jag kan inte låta bli att känna att jag är på fel plats. Inte där hon är.
Till hösten ska jag vara hemma en dag i veckan. Det kommer bli fantastiskt! En dag i veckan kommer jag att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.
2 kommentarer:
Usch, sånt där träffa ju i hjärtat och magen. Skönt att du har med L-tid att se fram emot. :-)
Fundera på pysselstafetten till imorgon. :-)
Fina lilla L! Å ögonen tåras lite när jag läser ditt inlägg. Känner igen mig! Jag trivs på jobbet, men trivs inte att vara borta från lilla T. Jag vill ju vara där hon är.
Skicka en kommentar