I dag var det begravning av mormor. Där var människor som jag inte sett sen mammas begravning 2003 och från det minns jag ingenting. Jag visste inte att en av mina kusiner också döpt sitt barn till L (fast det är rätt ovanligt) och det barnet är 6 år idag. Mina morbröder pratade knappt med mig. Det är ju jobbigt för alla…
Men begravningen var fin. Och fikat efteråt var rätt trevligt ändå. Det kändes helt okey. Efteråt åkte vi till mormors lägenhet och gick igenom det som var kvar. Jag hann tyvärr bara vara med en timme eftersom vår lilla L behövde få middag sen. Det är intressant att bland så många personer som vi var där var det sällan vi ville ha samma saker. Jag lyckades i alla fall rädda tapetstuvar och gamla brev. Vilka skatter!
Fast det är rätt hemskt att tänka på att mormor har satt fram sina finaste saker och placerat dem på ett visst sätt där de kommer bäst till sin rätt. Saker som hon förmodligen tyckte mycket om. Och så går vi, efter hennes död och säger –Nä, det där vill jag inte ha. – Släng det där! och så kastar vi ner det i nån låda.
6 kommentarer:
Jag kan tänka mig att det måste kännas väldigt konstigt att gå igenom någon annans tillhörigheter. (Hoppas inte att jag överträder någon gräns eller etikett, men...) Jag beklagar sorgen. Har haft turen att ingen jag känner har gått bort, men jag skulle nog sörja oerhört kan jag tro... Har separationsångest bara när någon vän flyttar till en annan stad.
Ja fy, begravningar är alltid jobbiga, speciellt om man inte kommer riktigt överens med släkten också.
Men jag tror er mormor blir glad över att ni alla kan hitta saker i hennes gömmor som ni tycker är värd att spara. Även om de kanske inte var hennes skatter blir det era. Men jag förstår vad du menar.
Kram
Har tänkt på dig i helgen. Så skönt att det blev en fin ceremoni och att det kändes bra under omständigheterna. Jag tror din mormor hade varit fullt nöjd med att du hittat något du tycker om som du kan bevara och föra vidare en liten del av till lilla L. En sådan tur att ni räddade breven - det låter som en verklig skatt!
Jag beklagara sorgen! Håller med dig om att det är sorgligt när vi rensar bort saker. Men bra att ta tillvara det som betyder något för dig. Annars blir det bara "måstehaföratt...gillade..." Kram!
Beklagar sorgen! Känner verkligen med dig! Vet exakt hur svårt det är att gå igenom någons saker och minnen. Men jag håller med andra här, att din mormor säkert hade blivit nöjd över att du sparar de saker som betyder något speciellt för dig och inte bara för att det ska vara så.
Förlorade en förälder i augusti och hade ett helt hus som jag och mina systrar gick igenom. Där fanns MYCKET saker. Det är svårt att göra sig av med sånt som man har så mycket minnen till och som man vet hade betydelse för den personen, men samtidigt så är det helt omöjligt att spara allt. Jag känner med dig. Det är en jobbig tid i sig själv när någon man älskar har gått bort och så måste man ta tag i såna praktiska saker samtidigt. Styrkekram till dig.
Skicka en kommentar